På denna webbplats använder vi cookies.
Genom att fortsätta vara inne på webbplatsen godkänner du hur vi använder cookies. Här får du mer information och vilka inställningar du kan göra

Vatten

De flesta utsläppen till vatten på flygplatsen sker på vintern när flygplan och banor, av flygsäkerhetsskäl, avisas och halkbekämpas. Miljömässigt bättre kemikalier, uppsamling av glykol och rening av dagvatten är exempel på åtgärder som minskat påverkan på vattendragen nära Arlanda.

Avisning av flygplan och halkbekämpning

Flygplanen avisas med propylenglykol och när banorna halkbekämpas används kaliumformiat. Kaliumformiat är ett slags salt och används idag istället för urea.

Propylenglykol och kaliumformiat har i sig låg giftighet och är lätt nedbrytbara i naturen. Men, det går åt mycket syre vid nedbrytningen och ämnena kan därför orsaka syrebrist i vattendrag och grundvatten om stora mängder släpps ut. För att vattnet runtomkring Arlanda ska påverkas så lite som möjligt, genomförs en rad åtgärder.

Glykolvätska återvinns efter planens avisning

Avisning är endast tillåten på de ytor där ett speciellt ledningssystem för uppsamling av glykol finns. Så mycket som möjligt av den glykolvätska som blir kvar på marken när ett flygplan har avisats sugs upp av sugbilar.

Denna vätska kan, på grund av relativt hög koncentration av glykol, användas för återvinning eller som en extra kolkälla i kommunala reningsverk. Den relativt lågt koncentrerade glykolvätska som inte sugs upp rinner ner i ledningssystemet för glykol och pumpas så småningom vidare till Käppala reningsverk.

Nedbrytning av kemikaler sker till störst del i flygplatsens reningsverk

Formiat från halkbekämpning och glykol som droppar från flygplanen vid uttaxning hamnar i dagvattnet från banor och ramper. Den största delen av dagvattnet leds till dagvattenanläggningar där kemikalerna bryts ned genom biologiska processer. Nedbrytningen sker på så sätt till största delen i flygplatsens reningsanläggningar innan vattnet leds till vattendragen.

Provtagningar visar på förbättringar i Märstaån

Vattenkvaliteten i Märstaån har förbättrats under senare tid, bland annat till följd av att Arlandas åtgärder för att minska påverkan på vattendraget. Inom Märstaåns avrinningsområde finns bland annat Märsta samhälle, flera företag, jordbruk samt flygplatsen, vilka alla påverkar vattendraget.

Vid inventering av Märstaån år 1988 bedömdes vattenkvaliteten som ”dålig”, delvis till följd av att urea och glykol som användes på Arlanda bidrog till  syrebrist i ån. Vattenkvaliteten har förbättrats sedan dess och idag har Märstaån den bedömda klassningen ”måttlig ekologisk status” och ”god kemisk ytvattenstatus” enligt Vattendirektivets bedömningsgrunder. Målet är att uppnå ”god ekologisk status” år 2021.

Förekomst av PFOS på flygplatsen

Vid en undersökning under 2008 identifierades förekomst av kemikalien PFOS i bland annat Halmsjön och Kättstabäcken. Sedan dess har Swedavia arbetat för att öka kunskapen om var PFOS förekommer på flygplatsen, hur det sprids och beter sig. En pilotanläggning är i drift för att utvärdera en reningsmetod.
Läs mer om PFOS här.

Renat spillvatten kan användas som gödsel

Det är vanligt att spillvatten från verksamheter som fordonstvättar, verkstäder och flygplanshangarer innehåller förhöjda halter av metaller och olja. På Arlanda finns det flera reningsanläggningar som tar hand om dessa föroreningar innan vattnet leds till det kommunala reningsverket.

Att rena spillvattnet är viktigt då slammet som bildas vid reningsverket innehåller värdefulla näringsämnen och i viss utsträckning används som gödsel på åkermark.

200 000 kvadratmeter membran skyddar grundvattnet vid bana 3

Bana 3 löper delvis över en rullstensås som innehåller grundvatten och det är därför extra viktigt att glykol och saltrester inte når dit, vilket också var högt prioriterat när banan byggdes. Vattnet från banan rinner därför ner i brunnar vid sidorna och leds sedan vidare till ett utjämningsmagasin och renas vid behov.

Inom rullstensområdet har dessutom ett 1,5 millimeter tjockt vattentätt membran lagts ut på 1-2 meters djup. Det gör att vatten från sidan av banan leds in till banans ledningssystem. Sammanlagt har 200 000 kvadratmeter membran lagts ut vid bana 3, vilket motsvarar en yta av 28 fotbollsplaner.