Gå till innehåll

Historik

Reguljär flygtrafik till och från Gotland började man med redan 1925. Det var det tyska bolaget Deutsche Aero Lloyd som med en flygbåt av typen Dornier Wal på sin ordinarie linje mellan Stockholm–Stettin/Danzig–Berlin mellanlandade på Gotland. På den tiden fanns det ännu inget färdigt flygfält på Gotland. Därför bedrevs flygtrafiken från badviken i Slite. Det sägs att en av piloterna lär ha varit den senare kände Hermann Göring. Verksamheten pågick endast under åren 1925-26.

Sedan fick Gotland vänta till 1933 innan man fick ordnad trafik med fastlandet. Denna gång var det Aerotransport (ABA) som sommartid upprätthöll en linje mellan Tingstäde träsk och Lindarängen – en sjöhamn på Djurgården i Stockholm. Planen – som var av typen Junkers 52 (Ju52) med plats för 14–16 passagerare – var därför försedda med pontoner. Första året befordrade SE-ADR även kallad "Södermanland" 1.714 passagerare och 22.100 kg bagage och frakt till och från Gotland. Under 2:a världskriget användes tidvis även flygfältet vid Roma kungsgård.

Den 27 januari 1942 öppnades flygplatsen i Visby. Från oktober samma år började man flyga reguljärt med tremotoriga Junkersflygplan (Ju52/3). Starter och landningar ägde rum på gräsfältet söder om nuvarande landningsbana. Flygterminalen var samma byggnad som idag inrymmer Gotlands Flygmuseum. I första hand var trafiken numera koncentrerad till Bromma Stockholm Airport, som öppnades 1936.

Den 18 september 1944 började man flyga med flygplan av typen DC3 med plats för 21 passagerare. Den blev senare ombyggd för att kunna ta 28 och 32 passagerare. Även de något större flygplanen av typ SAAB90A/2 SCANDIA avlöste tidvis DC3:an.

Från 1948 uppgår AB Aerotransport (ABA) i Scandinavian Airlines System (SAS). Vid riktigt stora trafiktoppar sommartid kunde man även sätta in 4-motoriga plan som DC4:or och DC6:or. Dessa stora och tunga maskiner landade alltså på gräsfältet.

Strax efter mitten på 1950-talet började det hända en hel del när det gäller satsning på flygtrafik. 1956 byggdes en landningsbana i betong/asfalt på Visby flygplats för 7 miljoner kronor. Året efter började bygget av en ny stationsbyggnad vid Annelund och ersatte därmed den gamla vid Broväg.

1958 ersattes DC-3:an med flygplan av typen Convair CV440 Metropolitan med plats för 52 passagerare. Det var det nystartade Linjeflyg (ägdes till hälften av SAS och hälften av ABA) som började trafikera linjen Visby–Stockholm/Bromma. Även trafik på Norrköping och Kalmar (Ronneby–Malmö) förekom då.

1972 får gotlänningarna äntligen flyga med jetdrivna flygplan på sina resor till och från Gotland. Linjeflygs flygplansflotta byts ut i och med inköpet av det i Holland tillverkade Fokker F28 – ett plan med plats för 70–85 passagerare beroende på flygplanstyp.

1982 flyttade Linjeflyg all sin trafik från det nedläggningshotade Bromma ut till Stockholm/Arlanda.

1990 kom de första flygplanen av typen Boeing 737 – med plats för 131–142 passagerare – i trafik på Visby.

1986 invigdes den nuvarande nya stationsbyggnaden vid Annelund.

1992 köptes Linjeflyg upp av SAS som därmed övertog linjetrafiken mellan Visby–Arlanda. Planen var de samma – dock i SAS färger.

1994 så började det hända saker i och med monopolets avskaffande. Flygbolagen började konkurrera med varandra om passagerarna. En av dessa större aktörer var Malmö Aviation som började flyga mellan Visby–Bromma med flygplan av typen BAe-146.

1995 tog Skyways över linjen Visby–Arlanda, då SAS slutade att flyga på Visby. Skyways bildades en gång i tiden ur det tidigare gotlandsbaserade företaget Avia, som makarna Thüring startade 1940.

1996 Flying Enterprise börjar trafikera linjen Visby–Bromma.

2000 Skyways förvärvar bl.a. flygbolagen Flying Enterprise och Highland Air och övertar därmed trafiken på Bromma och Norrköping.

2001 börjar Gotlandsflyg med trafik till Bromma. Bolaget startades av några gotländska affärsmän som ansåg att det behövdes konkurrens på flygtrafiken till och från Gotland. Linjen Visby–Bromma trafikerades av Golden Air med flygplanstypen SAAB 340.

Linjen Visby–Norrköping har genom åren trafikerats av ett antal olika bolag. Några av dessa har varit Avia, Swedair, Nyge, Air Express och Skyways Regional. För närvarande är det flygbolaget Direktflyg som trafikerar sträckan med flygplanstypen Jetstream 32.

2002 börjar 100 % kontroll av passagerare i säkerhetskontrollen. Den 29 september 2002 går den första direktchartern från Visby flygplats. Den går med Detur till Turkiet med en boeing 737-800.

2003 utökar Malmö Aviation med flyg till Stockholm, Göteborg och Malmö.

2004 startar Widerö sin sommardestination till Oslo med en Dash 8 serie 300. 

2006 startar Apollo sin direktcharter från Visby.

2007 har man 14 destinationer från Visby till bl.a. Helsingfors, Linköping, Göteborg, Sundsvall, Ronneby och Köpenhamn via Norrköping.

2008 utökar Gotlandsflyg sin trafik, Visby–Skavsta och Visby–Ängelholm året runt.

2009 byggs en ny och förbättrad säkerhetskontroll i terminalbyggnaden. SAS startar sin sommarlinje Visby-Arlanda med en boeing 737. 

2010 Gotlandsflyg blir charterarrangör, startar två ny året-runt-linjer till Göteborg och Arlanda. Direktflyg tar över Skyways trafik till Bromma. LFV blir bolagiserat och byter namn till Swedavia den 1 april. Nya sommardestinationer är Berlin och Riga med AirBerlin och AirBaltic.

2011 Norwegian går Visby–Arlanda under sommaren. Gotlandsflyg har charter till Prag och Krakow under hösten.

Gravfältet

Mitt emot flygterminalen ligger ett stort förhistoriskt gravfält. Här har man begravt sina döda oavbrutet under nästan tvåtusen år. Närmare 450 gravar har undersökts av arkeologer. De kan konstatera att den äldsta graven kom till redan under stenåldern, ca 1800 f. Kr. medan de yngsta anlades under den äldre järnåldern, ca 200 e. Kr. Efter utgrävningarna har gravarna återställts till ursprungligt skick.

De flesta gravar innehöll brandbegravningar men även skelettbegravningar förekom. Under forntiden var det sed att begrava de döda i sina kläder och att lägga ner gåvor i gravarna. Man föreställde sig att man på sin resa till nästa liv måste vara utrustad med allt man behövde. Rester av klädedräkten, smycken, vapen, mat och dryck hittades i gravarna. Gravarnas mångfald och skönhet vittnar om stor omsorg av våra förfäder om sina döda.