På denna webbplats använder vi cookies
Genom att fortsätta vara inne på webbplatsen godkänner du hur vi använder cookies. Här får du mer information och vilka inställningar du kan göra
{{importantAnnouncement.HeadLine}}
{{importantAnnouncements[0].HeadLine}}
{{importantAnnouncement.HeadLine}}
Uppdaterad: {{importantAnnouncement.LastUpdated}}

{{importantAnnouncement.Body}}

Hej det är jag som är Flajt!

Ska du snart ut och resa? Då är du kanske nyfiken på allt som händer här på flygplatsen? Häng med mig så berättar jag mer!

Vad roligt att du snart ska flaxa iväg på en resa! Visst är det spännande. Även om jag för det mesta använder mina egna vingar flyger jag gärna med de där stora fåglarna, eller jag menar flygplanen.

Är du nyfiken på vad som kommer att hända? Här har jag samlat lite flaxigt roliga saker för dig och även för den vuxne du reser med.

Välkommen till min fantastiska flygplats! Hoppas att vi ses, så får du berätta mer om vart du ska resa.

Flaxa med mig

Släpp loss och dansa Flajt-dansen med mig!

Tycker du att mamma eller pappa bara sitter ner och tittar på sina telefoner? Försök få med dem att dansa Flajt-dansen istället! Följ bara mig och flaxa runt!

Ensamresande barn

Ibland behöver barn resa på egen hand. För att detta ska vara möjligt så finns en assistanstjänst för ensamresande barn. Det innebär att kunnig personal tar hand om barnet under hela resan.

Var noga med att boka barnets resa i god tid eftersom antalet ensamresande barn per flygning är begränsat. Ange i bokningen att ni önskar assistanstjänsten för ensamresande barn. Resor inom Skandinavien kan du oftast boka via nätet och övriga resor bokar du via telefon.

De flesta flygbolag tar ut en serviceavgift för ensamresande barn. Kontrollera med flygbolaget vad det kostar för ditt barns resa.

Observera att barn som reser ensamma inte får gå ombord om det finns risk för så dåligt väder att det kan bli svårt att landa på destinationen. Vid andra omständigheter, som exempelvis vid försening, ger vi ditt barn information och hjälp och ser till att du som förälder får fullständig information om alla förändringar. Ditt barn lämnas aldrig utan uppsikt.

Barn 5–11 år

Barn som är mellan 5 och 11 år gamla får inte resa ensamma, utan måste ha ledsagning. Om barnet som är mellan 5 och 11 år reser i sällskap med en person som är minst 16 år gammal så är assistanstjänsten inte nödvändig.

Barn 12–16 år

Barn som är mellan 12 och 16 år får resa ensamma, men har vid behov rätt att få ledsagning. Assistanstjänsten är därmed frivillig, men de flesta flygbolag kräver ett godkännande från vårdnadshavaren om ett barn under 16 år ska resa på egen hand. Kontrollera med flygbolaget vad som gäller för ditt barns resa.

Assistanstjänsten steg för steg

I stora drag går det till så här när ett barn resen på egen hand med hjälp av assistans:

  1. Du får ett så kallat hanteringsdokument där du fyller i personuppgifter om ditt barn, resväg och namnet på den person som ska möta ditt barn vid ankomsten, samt underskrift av vårdnadshavare.
  2. På flygplatsen hjälper du ditt barn att checka in och lämna bagaget. Du som vårdnadshavare måste kunna visa upp en giltigt ID-kort vid incheckningen, oavsett vart ditt barn ska resa. Du måste stanna kvar på flygplatsen tills barnets flygplan har lyft.
  3. EU-regler säger att bara de som ska resa och som har ett boardingkort får passera säkerhetskontrollen och gå in i transitområdet. Om ditt barn ska resa inrikes inom Sverige så kan du trots dessa regler följa med ditt barn hela vägen till gaten. Kontakta personalen på flygplatsen så hjälper de dig.
  4. Ditt barn får hjälp av personal genom säkerhetskontrollen, fram till gaten och ombord på flygplanet.
  5. Ombord hjälper flygbolagets personal ditt barn till rätt sittplats, ser till henne/honom under hela flygresan och hjälper barnet av planet vid ankomsten.
  6. Vid ankomst möter personal ditt barn vid flygplanet, tar hand om eventuellt bagage och gå igenom tull och passkontroll. Därefter lämnas barnet till den mötande personen (den vuxne person som står på hanteringsdokumentet). För att säkra att det är rätt person behöver vi se giltigt ID-kort på den som möter ditt barn.

Historien om mig

Har du sett träden som står precis vid landningsbanan på flygplatsen? Där föddes jag ur ett blått ägg, en solig vårdag. Inte så långt efter att jag knackat mig ur ägget ville jag prova att flyga för första gången.

– Det är bara att ta ordentligt med fart, kasta sig ut och låta vingarna fånga luften", sa min mamma.

Men jag kunde inte tro att den osynliga luften skulle bära upp hela min kropp och att vingarna skulle bära – jag vågade inte ta det där klivet utan fick stanna kvar i boet och ha tråkigt.

På grenen bredvid oss bodde de retsamma Kax-kråkorna.

– Vad är du för en liten fågel som inte vågar flyga? Har du vingarna till att damma fågelboet med va?" kraxade de.

Men en vacker dag hade jag växt så pass mycket att jag kunde titta ut ur boet och förbi grenarna ner på marken. En bit bort stod en jättestor fågel! Den såg väldigt tung ut och jag tyckte lite synd om den.

– Jag vågar inte heller flyga, tröstade jag.

Men då började den stora vita fågeln röra sig framåt, den sprang fortare och fortare och plötsligt hade den lyft från marken och flög. Den blinkade till och med hej då och for med ett dån rakt upp i himlen och bort mot horisonten.

– Om den stora tunga fågeln kan, så kan jag, tänkte jag.

Jag klev ut ur boet, ner på en gren. Jag tog sats och började springa fortare och fortare tills grenen tog slut och jag tog ett språng rakt ut i luften! Jag föll som en sten ner mot marken och slog i gren efter gren.

– Nu är det kört för mig!, tänkte jag.

Men plötsligt fick jag syn på ett vitt streck som målats över himlen och framför den en liten prick. Den enorma vita fågeln hade lämnat ett riktmärke efter sig!

Jag tog ett djupt andetag, vände min näbb mot det vita strecket och önskade så hårt jag kunde att jag skulle få luft under vingarna. Jag fick fart och precis innan jag skulle hamna på marken vände jag uppåt mot den blå himlen.

 

– Jag flyger, jag flyger! Jag vågade! Ingenting är omöjligt, kvittrade jag så högt jag kunde.

Jag började flyga runt varje dag och spanade in de stora fåglarna och huset bredvid startbanan. Jag lärde mig allt och lite till om den här fantastiska flygplatsen.
Under mina flygturer mötte jag många människor som jobbade på flygplatsen och blev kompis med dem.

– Det är ni fåglar som är förebilden för alla flygplan i hela världen, sa en av de som jobbade på flygplatsen till mig en dag.

– Jag visste väl det, kvittrade jag tillbaka lite extra stolt.

Sedan den dagen blev jag den tekniska specialexperten och alla, till och med Kax-kråkorna kom och lyssnade när jag berättade om allt.

Nästa gång du kommer hit till flygplatsen kanske du ser mig! Kom gärna fram – jag vill gärna dela med mig av allt jag vet, om den fantastiska flygplatsen, om vingarnas kraft som bär dig, bara du vågar tro på dig själv och kasta dig ut!

Vad händer med alla väskor?

I morse klev jag upp extra tidigt eftersom jag skulle vara i incheckningen och ta emot resenärer. Min uppgift var att trycka ut klistertaggar och sätta dem på väskor som folk lämnade in. Varje "tag" har en streck-kod som jag scannade med en apparat. Med ett flax så flyger koden in i datorn och ända till en centraldator i London! På så sätt kan Swedavia hålla koll på väskan var den än är i hela världen

Efter tio väskor tyckte jag att det var dags för rast. Jag flög upp på en väska och följde med den när den åkte iväg på rullbandet. Där bakom finns det en tunnel för väskorna hela vägen till Thailand. Hihi! Nä, det trodde du väl kanske inte ändå.

Nej, där bakom incheckningen finns ett stort "väsktivoli"! Väskan jag åkte på hamnade på en fyrkantig bricka som sitter fast i en låååång kedja av andra brickor... som rullar högt upp i taket i en lång bana. Varje bricka känner av koden på taggen som sitter på väskan och vet då exakt vart väskan ska resa. Visst är det coolt?

Den här väskans kod sa att den skulle lastas på flygplanet först om två timmar, så den åkte automatiskt ner i källaren till väskhotellet där den fick vila. Jag försökte också vila. Men... finns det något svårare än att ligga still när man är nyfiken och flaxig?

"Är det någon som vill leka väskmemory?" ropade jag, men ingen svarade såklart, för nere i väskhotellet är det ingen människa som jobbar. Nej, den stora, stora coola maskinen, med brickor i långa rader med väskor på, klarar sig alldeles själv!

      

                           

Var femtonde minut blandar den om bland väskorna, så att de som ska iväg snart, hamnar längst fram. Nu var det en väska som vilat klart och började åka uppåt på sin bricka. Jag flög upp på den och följde med.

Vi började rulla framåt där ute i bagagelandet på den långa banan igen. Plötsligt vickade brickan så att väskan och jag försiktigt hasade ner på en bred rutschkana! Rutschkanan kallas ficka. I varje ficka hamnar väskor automatiskt som ska lastas in på samma flygplan. Så smart, eller hur!

Längst nere vid rutschkanan stod en kille och lyfte en väska i taget in i en silvrig container. "Hej Flajt" ropade han. "Oj, så stark du är", kvittrade jag, "hur många väskor lyfter du om dagen?" "Mellan 600 och 800 stycken, det väger lika mycket som 10 stora elefanter", skröt lillen och spände sina muskler. "Ta en kaffepaus och gå och putsa skägget" sa jag, "jag tar över"!

Sen lyfte jag över resten av väskorna till containern. Är jag för liten och svag tänkte du? Nej då, det finns en sorts sugpropp med en krok att bära väskorna med, så till och med en fågel som jag själv kan jobba här. Vilken flax!

Jag körde ut containern med alla väskor till flygplanet i min truck. Jag såg på när det stora planet lyfte, full av väskor i bagageutrymmet, full av barn och vuxna där inuti, med drömmar och mål i sikte. Jag kände mig som vanlig nyfiken på vad alla skulle få vara med om. Och ser jag när de kommer tillbaka också, så kanske jag kan få höra allt om deras resa.

Vad händer i säkerhetskontrollen?

Har du hört uttrycket "borta bra men hemma bäst"? Jag älskar att vara hemma i boet på flygplatsen, men ibland när jag ser alla som reser blir jag så sugen på att själv se mig om i världen. Jag flyger gärna för egna vingar, men vissa dagar vill jag resa som du, inuti ett flygplan!

Det här var en sådan dag. Jag packade min rygga med allt som kan behövas för en utflykt till öknen. Ja, jag hade inte varit i en öken förut så jag var inte säker på vad jag skulle behöva, så jag packade lite allt möjligt. Ett bowlingklot, en snowboard, en ananas, mitt gosedjur, en påse fågelfrö och tre flaskor vatten.

Allt utom bowlingklotet och skidorna gick ner i handbagaget, min rygga. De stora sakerna får man checka in så de kommer ner i bagageutrymmet i planet. Men det var inte det lättaste visade det sig!

Man får tydligen inte checka in runda eller långa saker på det vanliga stället, för de kan rulla av och får inte plats på brickorna som åker runt i bagagerummet där bakom! Men det löste sig snabbt, jag fick lämna in dem på ett specialställe bara. Där fanns en jättestor plastfolie–maskin om man skulle vilja packa in sin barnvagn! Bra, eller hur? Jag snurrade in bowlingklotet bara för att få testa.

Jag fortsatte till säkerhetskontrollen. Den har jag alltid gillat så mycket. Vet du varför? Jo för att det finns massor av coola prylar där. Om du får chans att gå igenom en säkerhetskontroll på min flygplats någon gång så lova mig att du håller utkik efter de här flaxiga sakerna:

Alla resenärer, barn och vuxna lägger sina jackor och väskor i små lådor som åker in i en liten tunnel. Kolla om du ser att en del vuxna blir stressade för att de tycker det känns som att folk bakom i kön väntar. Det blir inte du, du vet att det inte är någon brådska.

Kolla in den coola portalen som man går igenom. Bäst av allt; man får gå igenom den en och en, som om man var kunglig! Vet du, att sådana portaler är vanliga överallt, de finns i butiker också, fast du kanske inte tänkt på det. Lyssna efter pip! Ganska ofta piper det när du eller någon går igenom portalen. Allt som är av metall piper! Spionera på de vuxna, ibland har de glömt att ta av sig ett skärp eller smycke som är av metall. Om det piper om dig kanske du har en peng i fickan? Ingen fara! Det gör inget. Värden som välkomnar dig på andra sidan har en scanner och drar den över dig för att se var den där pengen kan vara. När den är hittad får du chans att gå igenom portalen en gång till. Piper det om en vuxen? Då kanske det är en kvarglömd nyckel i fickan bara.

Efter portalen finns ibland en sko-röntgen-maskin, kolla in den. Där får många ställa sina fötter, för maskinen kan se igenom skor! Vilken tur att man inte behöver ta av sig skorna, för tänk vad det skulle lukta fotsvett, ha, ha!

Kolla in när din väska eller jacka kommer ut ur tunneln på andra sidan. Där sitter en värd som stirrar på en teve. Det är nämligen en röntgenapparat i tunneln, och på skärmen syns det vad du har i väskan. Spionera på värden och se om han eller hon verkar tillräckligt koncentrerad! Man får nämligen bara sitta där en halvtimme, för man måste var väldigt uppmärksam. Ibland skojar röntgenmaskinen med värden och trixar dit något i bilden som egentligen inte finns i väskan, något dumt som till exempel ett svärd. Det kallas en "tipp". Om värden inte märker det, ja då har hon eller han inte gjort sitt jobb och måste ta en lång paus!
Det är sakerna som du ska hålla utkik efter nästa gång du flaxar igenom en säkerhetskontroll. Lova nu att du kollar efter alla coola grejer!

 

                                      

 

Den här dagen hade jag själv packat lite oflaxigt. När min väska åkt igenom tunneln och jag dansat igenom pipportalen, ja då bad värden mig att öppna min väska- för jag hade visst nåt där som man inte får ha med sig utifrån: tre flaskor vatten! Då fick jag åka i fängelse direkt. Nä jag bara flax-skojar, ha ha!

Jag fick helt enkelt hälla ut vattnet och gå igenom en gång till, utan vattenflaskor. Inget flytande som är så där stort får man ha med sig. Så kolla i förväg att du och din familj inte har något flytande i väskan så slipper ni besväret.

Tur att det går att få tag i vatten i kiosken där innanför säkerhetskontrollen, annars hade det blivit torrt för näbben när jag kommit fram till öknen. Hur jag hade det på resan? Jo då vars- men säkerhetskontrollen är alltid det mest spännande på hela resan tycker då jag! Vad tycker du?

Historien om mig

Har du sett träden som står precis vid landningsbanan på flygplatsen? Där föddes jag ur ett blått ägg, en solig vårdag. Inte så långt efter att jag knackat mig ur ägget ville jag prova att flyga för första gången.

– Det är bara att ta ordentligt med fart, kasta sig ut och låta vingarna fånga luften", sa min mamma.

Men jag kunde inte tro att den osynliga luften skulle bära upp hela min kropp och att vingarna skulle bära – jag vågade inte ta det där klivet utan fick stanna kvar i boet och ha tråkigt.

På grenen bredvid oss bodde de retsamma Kax-kråkorna.

– Vad är du för en liten fågel som inte vågar flyga? Har du vingarna till att damma fågelboet med va?" kraxade de.

Men en vacker dag hade jag växt så pass mycket att jag kunde titta ut ur boet och förbi grenarna ner på marken. En bit bort stod en jättestor fågel! Den såg väldigt tung ut och jag tyckte lite synd om den.

– Jag vågar inte heller flyga, tröstade jag.

Men då började den stora vita fågeln röra sig framåt, den sprang fortare och fortare och plötsligt hade den lyft från marken och flög. Den blinkade till och med hej då och for med ett dån rakt upp i himlen och bort mot horisonten.

– Om den stora tunga fågeln kan, så kan jag, tänkte jag.

Jag klev ut ur boet, ner på en gren. Jag tog sats och började springa fortare och fortare tills grenen tog slut och jag tog ett språng rakt ut i luften! Jag föll som en sten ner mot marken och slog i gren efter gren.

– Nu är det kört för mig!, tänkte jag.

Men plötsligt fick jag syn på ett vitt streck som målats över himlen och framför den en liten prick. Den enorma vita fågeln hade lämnat ett riktmärke efter sig!

Jag tog ett djupt andetag, vände min näbb mot det vita strecket och önskade så hårt jag kunde att jag skulle få luft under vingarna. Jag fick fart och precis innan jag skulle hamna på marken vände jag uppåt mot den blå himlen.

 

– Jag flyger, jag flyger! Jag vågade! Ingenting är omöjligt, kvittrade jag så högt jag kunde.

Jag började flyga runt varje dag och spanade in de stora fåglarna och huset bredvid startbanan. Jag lärde mig allt och lite till om den här fantastiska flygplatsen.
Under mina flygturer mötte jag många människor som jobbade på flygplatsen och blev kompis med dem.

– Det är ni fåglar som är förebilden för alla flygplan i hela världen, sa en av de som jobbade på flygplatsen till mig en dag.

– Jag visste väl det, kvittrade jag tillbaka lite extra stolt.

Sedan den dagen blev jag den tekniska specialexperten och alla, till och med Kax-kråkorna kom och lyssnade när jag berättade om allt.

Nästa gång du kommer hit till flygplatsen kanske du ser mig! Kom gärna fram – jag vill gärna dela med mig av allt jag vet, om den fantastiska flygplatsen, om vingarnas kraft som bär dig, bara du vågar tro på dig själv och kasta dig ut!

Vad händer med alla väskor?

I morse klev jag upp extra tidigt eftersom jag skulle vara i incheckningen och ta emot resenärer. Min uppgift var att trycka ut klistertaggar och sätta dem på väskor som folk lämnade in. Varje "tag" har en streck-kod som jag scannade med en apparat. Med ett flax så flyger koden in i datorn och ända till en centraldator i London! På så sätt kan Swedavia hålla koll på väskan var den än är i hela världen

Efter tio väskor tyckte jag att det var dags för rast. Jag flög upp på en väska och följde med den när den åkte iväg på rullbandet. Där bakom finns det en tunnel för väskorna hela vägen till Thailand. Hihi! Nä, det trodde du väl kanske inte ändå.

Nej, där bakom incheckningen finns ett stort "väsktivoli"! Väskan jag åkte på hamnade på en fyrkantig bricka som sitter fast i en låååång kedja av andra brickor... som rullar högt upp i taket i en lång bana. Varje bricka känner av koden på taggen som sitter på väskan och vet då exakt vart väskan ska resa. Visst är det coolt?

Den här väskans kod sa att den skulle lastas på flygplanet först om två timmar, så den åkte automatiskt ner i källaren till väskhotellet där den fick vila. Jag försökte också vila. Men... finns det något svårare än att ligga still när man är nyfiken och flaxig?

"Är det någon som vill leka väskmemory?" ropade jag, men ingen svarade såklart, för nere i väskhotellet är det ingen människa som jobbar. Nej, den stora, stora coola maskinen, med brickor i långa rader med väskor på, klarar sig alldeles själv!

      

                           

Var femtonde minut blandar den om bland väskorna, så att de som ska iväg snart, hamnar längst fram. Nu var det en väska som vilat klart och började åka uppåt på sin bricka. Jag flög upp på den och följde med.

Vi började rulla framåt där ute i bagagelandet på den långa banan igen. Plötsligt vickade brickan så att väskan och jag försiktigt hasade ner på en bred rutschkana! Rutschkanan kallas ficka. I varje ficka hamnar väskor automatiskt som ska lastas in på samma flygplan. Så smart, eller hur!

Längst nere vid rutschkanan stod en kille och lyfte en väska i taget in i en silvrig container. "Hej Flajt" ropade han. "Oj, så stark du är", kvittrade jag, "hur många väskor lyfter du om dagen?" "Mellan 600 och 800 stycken, det väger lika mycket som 10 stora elefanter", skröt lillen och spände sina muskler. "Ta en kaffepaus och gå och putsa skägget" sa jag, "jag tar över"!

Sen lyfte jag över resten av väskorna till containern. Är jag för liten och svag tänkte du? Nej då, det finns en sorts sugpropp med en krok att bära väskorna med, så till och med en fågel som jag själv kan jobba här. Vilken flax!

Jag körde ut containern med alla väskor till flygplanet i min truck. Jag såg på när det stora planet lyfte, full av väskor i bagageutrymmet, full av barn och vuxna där inuti, med drömmar och mål i sikte. Jag kände mig som vanlig nyfiken på vad alla skulle få vara med om. Och ser jag när de kommer tillbaka också, så kanske jag kan få höra allt om deras resa.

Vad händer i säkerhetskontrollen?

Har du hört uttrycket "borta bra men hemma bäst"? Jag älskar att vara hemma i boet på flygplatsen, men ibland när jag ser alla som reser blir jag så sugen på att själv se mig om i världen. Jag flyger gärna för egna vingar, men vissa dagar vill jag resa som du, inuti ett flygplan!

Det här var en sådan dag. Jag packade min rygga med allt som kan behövas för en utflykt till öknen. Ja, jag hade inte varit i en öken förut så jag var inte säker på vad jag skulle behöva, så jag packade lite allt möjligt. Ett bowlingklot, en snowboard, en ananas, mitt gosedjur, en påse fågelfrö och tre flaskor vatten.

Allt utom bowlingklotet och skidorna gick ner i handbagaget, min rygga. De stora sakerna får man checka in så de kommer ner i bagageutrymmet i planet. Men det var inte det lättaste visade det sig!

Man får tydligen inte checka in runda eller långa saker på det vanliga stället, för de kan rulla av och får inte plats på brickorna som åker runt i bagagerummet där bakom! Men det löste sig snabbt, jag fick lämna in dem på ett specialställe bara. Där fanns en jättestor plastfolie–maskin om man skulle vilja packa in sin barnvagn! Bra, eller hur? Jag snurrade in bowlingklotet bara för att få testa.

Jag fortsatte till säkerhetskontrollen. Den har jag alltid gillat så mycket. Vet du varför? Jo för att det finns massor av coola prylar där. Om du får chans att gå igenom en säkerhetskontroll på min flygplats någon gång så lova mig att du håller utkik efter de här flaxiga sakerna:

Alla resenärer, barn och vuxna lägger sina jackor och väskor i små lådor som åker in i en liten tunnel. Kolla om du ser att en del vuxna blir stressade för att de tycker det känns som att folk bakom i kön väntar. Det blir inte du, du vet att det inte är någon brådska.

Kolla in den coola portalen som man går igenom. Bäst av allt; man får gå igenom den en och en, som om man var kunglig! Vet du, att sådana portaler är vanliga överallt, de finns i butiker också, fast du kanske inte tänkt på det. Lyssna efter pip! Ganska ofta piper det när du eller någon går igenom portalen. Allt som är av metall piper! Spionera på de vuxna, ibland har de glömt att ta av sig ett skärp eller smycke som är av metall. Om det piper om dig kanske du har en peng i fickan? Ingen fara! Det gör inget. Värden som välkomnar dig på andra sidan har en scanner och drar den över dig för att se var den där pengen kan vara. När den är hittad får du chans att gå igenom portalen en gång till. Piper det om en vuxen? Då kanske det är en kvarglömd nyckel i fickan bara.

Efter portalen finns ibland en sko-röntgen-maskin, kolla in den. Där får många ställa sina fötter, för maskinen kan se igenom skor! Vilken tur att man inte behöver ta av sig skorna, för tänk vad det skulle lukta fotsvett, ha, ha!

Kolla in när din väska eller jacka kommer ut ur tunneln på andra sidan. Där sitter en värd som stirrar på en teve. Det är nämligen en röntgenapparat i tunneln, och på skärmen syns det vad du har i väskan. Spionera på värden och se om han eller hon verkar tillräckligt koncentrerad! Man får nämligen bara sitta där en halvtimme, för man måste var väldigt uppmärksam. Ibland skojar röntgenmaskinen med värden och trixar dit något i bilden som egentligen inte finns i väskan, något dumt som till exempel ett svärd. Det kallas en "tipp". Om värden inte märker det, ja då har hon eller han inte gjort sitt jobb och måste ta en lång paus!
Det är sakerna som du ska hålla utkik efter nästa gång du flaxar igenom en säkerhetskontroll. Lova nu att du kollar efter alla coola grejer!

 

                                      

 

Den här dagen hade jag själv packat lite oflaxigt. När min väska åkt igenom tunneln och jag dansat igenom pipportalen, ja då bad värden mig att öppna min väska- för jag hade visst nåt där som man inte får ha med sig utifrån: tre flaskor vatten! Då fick jag åka i fängelse direkt. Nä jag bara flax-skojar, ha ha!

Jag fick helt enkelt hälla ut vattnet och gå igenom en gång till, utan vattenflaskor. Inget flytande som är så där stort får man ha med sig. Så kolla i förväg att du och din familj inte har något flytande i väskan så slipper ni besväret.

Tur att det går att få tag i vatten i kiosken där innanför säkerhetskontrollen, annars hade det blivit torrt för näbben när jag kommit fram till öknen. Hur jag hade det på resan? Jo då vars- men säkerhetskontrollen är alltid det mest spännande på hela resan tycker då jag! Vad tycker du?

Intervju med Flajt

Klicka på mig om du vill lyssna på intervjun!

 – Du är ju en fågel, hur kommer det sig att du bor bland människorna?
– Jag är ju deras bästa Flajt! Och jag gillar människor som vill upp och flyga.

– Varför gillar du Flygplatsen så mycket?
– Konstig fråga! Finns det någon mer flaxig plats än en flygplats? Ta bara människorna som är här, de känns pirriga på ett härligt sätt. Det är ju som att de ska få bli fåglar allihop och komma upp bland molnen och flyga. Det ligger så mycket förväntan i luften, de är på väg någonstans eller har varit med om intressanta saker. Och tänk på hur många tokiga apparater, spännande upplevelser och flaxiga yrken det finns här!

– Vad gör du på Flygplatsen på dagarna?
– Jag jobbar här- som servicetekniker. Det betyder att jag ger service som till exempel visar bästa maten för småfåglar och småbarn, och visar vägen till familjeställena. Men framför allt är jag Swedavias flygexpert. Jag är ju fågel, förebilden för alla flygplan ute på banorna

– Vad tror du om flygplatsen i framtiden?
– Jag tror att man kommer göra en plan för livet! Göra flygplanen ännu snällare mot miljön och så kommer de se annorlunda ut. Lite flaxigare och ännu coolare. Jag brukar rita nya flygplanstyper, som förslag. Och så tror jag att folk kommer resa till flygplatsen för att vara på den, även om man inte ska ut och resa, för att kolla på planen och för att pipa runt och njuta av atmosfären. Precis som jag gör.

– Vilken är din favoritdel av Flygplatsen?
– Bagagebandet. Jag brukar busa till det där ibland. I påskas la jag ägg där som åkte på bandet. Alltså, det var inte jag som la dem, värpte dem, utan jag det var sådana där med godis i. Jag satt uppe i taket på en pinne och spanade ner på barnen som hittade dem.

– Vad är det bästa med att kunna flyga?
– Att få komma till nya platser flax-fort. Jag gillar att se mig omkring i världen! En resa till någons mormor är lika kul som en resa till Himalayas bergstoppar. Att känna luften under vingarna och kunna se hur molnen ser ut ovanifrån.

– Vilken maskin på Flygplatsen gillar du bäst?
– Röntgenmaskinen som kan se igenom väskor. En gång hade jag en ananas i väskan för att de skulle se kul ut för personalen. Men en gång hade jag glömt tre flaskor vatten i min väska och då fick jag gå ut igen och hälla ut det. Man får inte ta med sig flytande saker in på flygplatsen nämligen. Det bästa med det var att jag fick gå igenom pip-portalen en gång till!

– Pip-portalen?
– Ja, om man har tur så piper det när man går igenom portalen vid säkerhetskontrollen.
Då får man ibland sätta fågelfötterna på en grej och så får man lyfta på vingarna så personalen kan kolla med en liten apparat var man har metall någonstans. För det är metallen som piper för att tala om att den är där, så personalen kan se att det är ofarlig vanlig metall. Sen får man gå vidare in. Och har man ännu mer tur får man sätta fötterna på en annan maskin, så de kan se igenom ens skor! De har satt apparaten där för att man ska slippa ta av sig sina skor- en del människofötter luktar svett nämligen.

– Finns det något på flygplatsen som du skulle vilja förbättra?
– Jo då, just nu flyger jag runt på Swedavias kontor och kvittrar om att få bygga ett hundra meter stort fågelbo i gate 13. Det kanske inte blir av, men det finns inget dåligt i att försöka!

– Hur kom det sig att en liten fågel som du blev hela Swedavias maskot?
– Oj, det var fint sagt. Det är nog för att jag vågade fråga om jag fick. Och för att jag inte gav upp, utan lärde mig allt om Den Fantastiska Flygplatsen. Man måste tro på sig själv, att ens vingar bär.

– Hur kommer det sig att du kan vara på Arlanda och sen vara i Umeå Airport på samma gång?
– Inte på samma gång heller, jag är bara flaxigt snabb, jag flyger snabbare än planen. Så jag är på ena stället när du reser iväg och så tar jag emot dig på det andra stället när du kommer fram.

– Vad är det som gör att du kan flyga så snabbt?
– Min specialkost- Flajtfrön. Av dem blir man stark och kan röra sig fort! Det är som biobränsle för flygplanen, bra för planet och bra för naturen.